Jag känner mig lurad. När jag skrev på papper för vidare anställning trodde jag att jag skrev på en visstidsanställning som chefen och jag diskuterade. Men jag kunde tydligen inte ha mer fel. Känner mig så fruktansvärt lurad. Jag är säker på att chefen sa något helt annat tidigare än vad han påstår att han gjorde. Jag är så besviken. Detta gör ju att jag verkligen vill satsa på Mary Kay på fulltid, etablera det som mitt eget företag och leva på den inkomsten. Jag ska bara komma igång ordentligt. Inom Mary Kay känner jag mig accepterad som en like. Här på jobbet är jag lilltjejen. Den som får ta all skitgöra. Visst man måste ju jobba sig uppåt. Men samtidigt ska man ju trivas tillräckligt för att känna att det är värt det. Eller jag kanske tänker fel? Klart att det är roligt och kollegorna är trevliga och goa och så. Men, frågan är ju om det är tillräckligt?
Har varit på kvartalsavslut med Mary Kay ikväll. Det är kanonroligt att få möjlighet att lyssna på sådana härliga kvinnor som är fulla med goda råd och idéer! Man blir så taggad av att sätta igång! Detta kvartalet ska jag komma upp i stjärnkonsultprogrammet!!! Vad sägs om att satsa på en diamant kanske?!! Man ska satsa högt annars kommer man inte långt. Är så otroligt tacksam att jag har fått möjligheten att få jobba med så härliga kollegor! Och icke att förglömma alla dessa underbara lyxiga produkter!
Ska spendera morgondagen med en snabbvisit in till stan, ett besök hos allas vår Eva och efter det hade jag tänkt kika in i en tapetbutik lite utanför stan. Sen bär det av hemåt för en eftermiddag full av städning, tvätt och rensning av smågömmor och andra utrymmen. Med andra ord en mycket produktiv dag!
Off stage.
