Jag är visst inte så bra på att hålla min blogg uppdaterad. Jag glömmer bort, orkar inte, bryr mig inte osv osv. Men så idag blev jag inspirerad. Fast jag har inte den blekaste aning om vad som har fått mig inspirerad. Men visst är det trevligt att få skriva av sig ibland. Vill bara hitta min vanliga dagbok som jag kan skriva hemlisar i. My inner thoughts which I can’t reveal here. For my eyes only. Det är ju helt okej att skriva så här till andra, men jag har saker som jag vill skriva av mig som blir blockerade av vetskapen att personer som jag vill skriva om har tillgång till att läsa det jag har att säga.
Jag har sen ca 1991 skrivit dagbok till och från. Jag finner njutning i att gå tillbaka och läsa gamla nerklottrade tankar från ens ibland patetiska ungdomsliv. Men det underbaraste är ju ändå att se hur man från sida till sida, år till år förändras. Att man har dokumenterat den utvecklingen utan att egentligen vara medveten om den för stunden, då man satt och skrev om hur arg, ledsen och förbannad man var på pappa t. ex., eller hur kär man var i den där killen. Och alla dessa tonvis med klotter om Back Street Boys. Det är ju nästan så man kräks. Men nästan alla tjejer har väl någon gång under tonåren haft den där pojkbandsförälskelsen. Men när jag tänker tillbaka på den tiden så hade jag faktiskt kanonkul! Visst man var väl inte den populäraste på skolan, men vet bryr sig nu? Inte jag i alla fall. Borde ta någon dag sen och rensa och sortera lite bland alla planscher och småplock som det blev genom åren.
Jag har i och för sig extremt MYCKET att gå igenom. Alla dessa kartonger som bara står och skräpar på vinden. Får bli en helg då jag är ledig. Se om Anders är villig att hjälpa mig, eller i alla fall hålla mig sällskap där uppe på den mindre gästvänliga vinden. Det måste i alla fall bli av innan vi flyttar upp till Stockholm.
Ååååh vad jag längtar till Stockholm!!! Ser fram emot utbildningen! Känns så otroligt rätt! När Chabbe ringde och sa att jag var en utav de 10 lyckligt utvalda att få den underbara chansen att gå utbildningen, visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jobbade när samtalet kom. Men när jag såg att det var ett 08-nummer så kunde jag ju inte ignorera det, för jag visste ju att den veckan var då jag skulle få beskedet. Ja eller nej. Vilket underbart stöd jag har haft från min nära och kära! Älskar er så otroligt mycket! Kan inte uttrycka mig i ord hur mycket det betyder för mig att ni har trott på mig och kommit med uppmuntrande ord. ”Klart att du kommer in”, ”Varför skulle dom inte vilja ha dig?” osv osv. TACK FÖR ALLT! Kommer sakna så otroligt många människor. Är orolig att vänskaper kommer att blekna bort. Men är vänskapen stark så bör jag inte ha något att oroa mig för.
Kommer faktiskt att sakna mitt jobb när jag flyttar. Jag trivs förvånansvärt bra i vårt lilla gäng. Har lärt mig otroligt mycket de senaste veckorna. Det är extremt kul! Den erfarenheten är jag väldigt tacksam för. Det är bara till min fördel.
Känner att jag har växt de senaste månaderna. Mycket tack vare en viss person.
Så länge vi älskar
